Hastighet

Läste sammanfattningen för vad man läser vid Instutionen för Idéhistoria. Eftersom jag har ett extremt behov av att hitta basen, grunden, gå till botten med vad det nu än gäller. Detta antagligen varför jag aldrig lyckas städa snabbt och effektivt vid en storstädning för då måste allt gammalt gås igenom och då menar jag allt. Varje anteckning skall försöka tolkas och det kan ju ta rätt lång tid eftersom jag skriver väldigt fult och har hela mitt liv hört slarvigt varför hela historien slutar med att jag blir ledsen och utpumpad över besvikelsen av att inte veta vad jag tänkte för 2 år sen. Väldigt tråkigt. Dessa egenskaper har också varit väldigt jobbiga vid bergsvandring i Kina. Leden gick ut med bergsväggen. Krönen tog aldrig slut och inte viljan till att se vad som fanns bakom varje krön heller. Det kanske kommer en zeppelinare i form av en tiger eller ännu en vacker vy eller ett litet hostel.. Det slutade med att man blev dödligt trött och knappt kunde uppskatta den magninfika utsikten av Tiger Leaping Gorge. Detta förväntar jag mig växer bort med åren.

Hur som, det jag kom att tänka på i den idéhistoriska sammanfattningen var att det som har hänt under de senaste 2000 åren har helt enkelt hänt nyss och att dessa år speglar ungefär samma mönster hos människan som hos min bergsvandring. Människan verkar ha ett super behov av att se vad som finns bakom krönet. Dock har det inte riktigt skett med en vältränad kropp som är redo för långa hårda vandringar. Liksom att jag gång på gång blir fascinerad av att det faktiskt var en minut sen ungefär man trodde att jorden var platt. Men då undrar jag hur mycket har vi i hjärnan egentligen har hunnit utvecklas? En standard fras jag brukar köra med e typ.. Herregud vi är ju för fan i 2008...Men med tanke på hur lång tid det har behövts för att utvecklas till homo sapiens inser jag att det faktiskt inte räcker med en platt tv och lite relativitets teori för att människan i sig ska kunna växa så snabbt och utvecklas till bättre varelser på bara ynka 200 år. So whats the hurry? (Frågade detsamma av pappa idag, fast självklart i en mer barndomsrelaterad issue) Kanske är det den dåliga samvetet och genansen över att vi har förstört paradiset och man snabbare vill genom utarbetning komma till slutet av filmen.

Snart I´ll put on a smile....