Män och annat..

-En äldre man sitter i skuggan på en nudist strand, han har en skissblock i knät och småler när han fokuserat målar av de unga fulländade manskropparna lekandes, poserandes för varandra i solen. Alla är med ryggen mot honom, så han blir oerhört skicklig i att måla deras välsvarvade stjärtar.

-En kvinna i 45 års åldern går på perrongen och tittar oavbrutet på mig tills hon plötsligt står framför mig och frågar om jag har nga kronor att avvara. Jag sa nej. Hon var välklädd och jag har fortfarande ångest. Träffar jag dig igen hoppas jag har pengar på mig.

-En ung kille och en fantastisk lättklädd vacker kvinna med långa brunbrända ben sitter på Mörby tåget och vi närmar oss T-centralen. Killen pratar på spanska med henne och ju närmare vi kommer desto mer upprört pratar han till henne och försöker få med henne av tåget. Han misslyckas och vi är snart vid Östermalmstorg. Jag hjälper de av tåget vid Östermalm och han är nästan panik slagen. Han berättar att han är 16 år och att de kommer från Uruguay och bor i Hallunda. Hon har varit så borta och drogad sedan han hämtade henne hos ngn man långt ngnstans ifrån så de kunde inte komma av tåget. Vi ringde efter ambulans och väktare och pojken försvann. Han ville inte att de skulle få veta att han var hennes son.

- En kvinna i 45 års ålderns sitter på tåget i sätena bredvid oss och är rätt packad. Stora röda läppar och rinnande mascara. Hon nynnar oupphörligt på den gamla melodin..Liten blir stor drömmer och tror... Liten blir stor drömmer och tror..

- En gammal kvinna sitter framför ett tempel. Det var en vanlig varm dag och turisterna flockades runt det magnifika arbetet som har lagts på de gamla templen.
Bredvid den gamla kvinnan låg det 5-10 st små små fågelbur med fina småfåglar i.
Jag minns hennes gestikulerande hand hur fågeln skulle släppas fri och få flyga om hon fick pengar.

-Jag satt på en buss högt upp i bergen i Indien. Det var inga turister där bara lokalbefolkningen och innan bussen fortsatte ner till byn tog vi en paus. Jag och en stor familj med zigenare satt kvar i bussen. Till slut fick jag gå av bussen. Jag klarade inte av hur föräldrarana tvingade sina minsta på mig för att tigga.

-Jag har fått för mig sedan jag var liten att det är en väldigt prestigefylld uppgift att vara den som sticker grisen vid grisslakt. Självklart blev det en stående historia där jag kunde berätta att det alltid var min pappa som fick den ärovördiga uppgiften.

-Nuförtiden har man Mercedes tecknet på en del stora lyxvillor på tornen istället för den klassiska tuppen.

Ge mig en femma och jag släpper ut fågeln.

GE MIG EN FEMMA OCH JAG SLÄPPER UT FÅGELN...

Hastighet

Läste sammanfattningen för vad man läser vid Instutionen för Idéhistoria. Eftersom jag har ett extremt behov av att hitta basen, grunden, gå till botten med vad det nu än gäller. Detta antagligen varför jag aldrig lyckas städa snabbt och effektivt vid en storstädning för då måste allt gammalt gås igenom och då menar jag allt. Varje anteckning skall försöka tolkas och det kan ju ta rätt lång tid eftersom jag skriver väldigt fult och har hela mitt liv hört slarvigt varför hela historien slutar med att jag blir ledsen och utpumpad över besvikelsen av att inte veta vad jag tänkte för 2 år sen. Väldigt tråkigt. Dessa egenskaper har också varit väldigt jobbiga vid bergsvandring i Kina. Leden gick ut med bergsväggen. Krönen tog aldrig slut och inte viljan till att se vad som fanns bakom varje krön heller. Det kanske kommer en zeppelinare i form av en tiger eller ännu en vacker vy eller ett litet hostel.. Det slutade med att man blev dödligt trött och knappt kunde uppskatta den magninfika utsikten av Tiger Leaping Gorge. Detta förväntar jag mig växer bort med åren.

Hur som, det jag kom att tänka på i den idéhistoriska sammanfattningen var att det som har hänt under de senaste 2000 åren har helt enkelt hänt nyss och att dessa år speglar ungefär samma mönster hos människan som hos min bergsvandring. Människan verkar ha ett super behov av att se vad som finns bakom krönet. Dock har det inte riktigt skett med en vältränad kropp som är redo för långa hårda vandringar. Liksom att jag gång på gång blir fascinerad av att det faktiskt var en minut sen ungefär man trodde att jorden var platt. Men då undrar jag hur mycket har vi i hjärnan egentligen har hunnit utvecklas? En standard fras jag brukar köra med e typ.. Herregud vi är ju för fan i 2008...Men med tanke på hur lång tid det har behövts för att utvecklas till homo sapiens inser jag att det faktiskt inte räcker med en platt tv och lite relativitets teori för att människan i sig ska kunna växa så snabbt och utvecklas till bättre varelser på bara ynka 200 år. So whats the hurry? (Frågade detsamma av pappa idag, fast självklart i en mer barndomsrelaterad issue) Kanske är det den dåliga samvetet och genansen över att vi har förstört paradiset och man snabbare vill genom utarbetning komma till slutet av filmen.

Snart I´ll put on a smile....

Språket

Språket bestämmer över tankens möjligheter........ försöker figurera ut vad det betyder.

Förnuft

Vad är förnuftet beroende av?

Fråga

Steg 1. Att ställa de rätta frågorna.

Formuleringar...

Hörde ordet på radio och förstod att det var det som var svaret på mina skriv problem...

Jakten på en identitet

Om jag använder mig av mycket negationer eller låter ursäktande är det inte pga av att jag är en depressiv mask, (fast jag nådde denna omgång av botten igår) utan för att jag pratar så här och skyller kanske på att jag inte har svenska som modersmål (fast jag nu pratar bättre svenska än ungerska). Jag har helt enkelt sjukt svårt att tydligt fokusera och förstå mina tankegångar. Fast för mig i mitt bakhuvud ter det sig solklart.. jag fattar allt, men så fort det ska ner i en klok skön text så skiter det sig, det blir inga pulitzer pris jag delar ut till mig själv.

Jag älskar ändå att skriva och har gjort det mycket.. självklart älskar jag mina texter, men skulle dö om ngn jag inte litade på skulle läsa. Det är därför det är så skönt att ha denna lilla hörn av space plats. Skulle ngn stackare snubbla över mina ip siffror så ja; välkommen. Men det är skönt, jag behöver ingen målgrupp att vända mig till men det finns där ändå.. det kanske är en stor svart vägg som flyter runt i spacet och det är min bollplank. Men mitt plank skiftar nog färg i takt med mitt humör.
Évaaa! Det där om planket låter självklart och jag fattar vad jag menar , men jag kan inte relatera till vad mitt argsinta humör eller romantiska humör har för färg, men nog har det lagts ner en hel massa forskning och pr för att vi skall koppla ihop rosa med romantik och röd med arg.
Vet inte riktigt om jag kan relatera tillbaka till varför jag började skriva detta inlägg, men anledningen var IDENTITET den eviga helvetets frågan och min fråga är: Är hittandet av en identitet svaret på allt? Här tänkte jag ha värsta äkta utlägget kring detta, men insåg att jag skulle avsluta mitt utlägg med den fyndiga frågan: Eller är det kanske sökandet efter identiteten som är svaret? Haha vad ska jag säga- jag är en tänkare och kommer alltid vara en kunskapstörstande tänkare. Och mitt verktyg är för att få någorlunda fokus; är skrivandet. Hade jag kunnat skriva snabbare hade mina tankar kunnat koppla snabbare. Alltså armarna med sina händer är ett fokuseringsverktyg och min hjärna motorn. Great.... Just Great...

Ännu en gång har jag lyckats med att totalt misslyckas med en text som strikt skulle fokusera kring mitt favvo tema med utgångspunkten i boken BLONDE skriven av Joyce Carol Oates. Så jävla grym så sjukt bra för att hon faktiskt skriver ofokuserat men ändå tajt och jag tycker det är mer än en bok, för precis som Norma Jean enligt boken höll på att ständigt försöka hitta sig ett Jag skapar Joyce henne på samma sätt och drar nytta av henne precis som alla gjort med Norma Jean. Det närmaste Norma Jean kom sitt Jag var när hon skulle göra en roll. Hon gick in desperat för att hitta hela hemligheten bakom sina rollkaraktärer. Detta för att hon själv inte hade en egen stabil kärleksfull karaktär .. hm att acceptera sig som sin sin egen karaktär i sin film, med andra ord om Norma Jean hade fått rollen att spela Marilyn Monroe vilket hon då fick... jag menar om Norma Jean hade kunnat styra över Marilyn Monroe vilket hon hade kunnat göra så kanske det inte hade gått så illa..... Så vad är det som gör att man bara vill atoma ihjäl sig själv emellanåt och ibland alltid. Varför kunde hon inte styra upp sitt liv? Jag vill ju här avslöja svaret men ändå bara stor vägrar och med gråten i halsen så kan jag säga att jag har hittat ngn jag verkligen kan identifiera mig med alltså Norma Jean, ;)förutom hennes skönhet;) så är det ordet FÖRÄLDRAR och alla andra jag har snackat med i oändliga timtal om just barndom och FÖRÄLDRAR. Men ska jag verkligen acceptera att de kan inverka så in i fan på ens liv så man går runt som ett jävla autonomt akvarium och laxen kan lägga ägg snart i ens tårkanaler. ORKAR inte mer. Men det som ändå stillar är ju att man inte är ensam om en lax odling i ögat eller e man?..

Ja Ja.. Om det är ngn som har orkat så här långt in in min text kan jag i alla fall rekommendera Blonde till alla som älskar film, är fascinerad av film har identitets störningar, låter som en komplett 3 åring när hon försöker skriva nga rader och önskar att en fiktiv bok vore sanning och som vill starta en Joyce Carol Oates sekt där vi försöker skriva en bok som Blonde där Joyce själv gör en fysisk karaktär som man under läsningens gång upplever, lever och bara vill buga o bocka för att i konstens namn ha skrivit en så fler bottnad metafysiskt verk,

Och till ära av allt detta kom jag att tänka på en låttext jag skrev nyligen.

Burlesque queen I wanted to be
Give you all that god gave me
Blonde thick hair, red lips to wear
The perfect rack and a
Tiny small waist

Burlesque queen I wanted to be
Revealing my white skin for you out there to see me
Streching my neck
Pulling the hair aside
And hear the crowd sigh
Oh yeah Oh yeah Oh yeah

I would wear great big skirts that night
Lift up my legs and show what I´ve got
I would spin around only for you
I would do exactly what you wanted me to do.

I spin around I spin around not anymore
I spin around I spin around not anymore
I Lost the hair I lost the racks and never made it to the door
But I´ve got the dress the diamond rings and
Still hear the crowd sing
Oh yeah Oh yeah Oh yeah

Ondskan i kroppen

En kompis till mig berättade häromdan att han var jätte förtjust i en tjej som var så fin och så härlig. Hon hade ingen ondska i kroppen någonstans som han uttryckte det...ONDSKA I KROPPEN.. det ekade högt i huvudet. Jag blev helt stel och förstod att det kan man inte riktigt säga om mig. Jag är en snäll människa men jag vet också att jag kan ibland bli så mörk och ledsen i sinnet (min barndom förstås) så allt runt blir mitt fiende. Detta gör ju antar jag att man har ondskan i kroppen. Jag har gått i terapi jag har vänner och pojkvän som lyssnar, men ändå, det mörka och ensamheten lamslår allt och alla mina idéer blir små värdelösa ångest klumpar som aldrig blir slutförda.
Hur är det möjligt eller mögligt som man säger på tyska, detta anatomiska process som är förbunden med tankeverksamheten i hjärnan som känns som Farbror Joakims spår där han bara går runt, runt sinna skatter och tänker. Fåran blir djupare och djupare och till slut kan man inte komma upp för den e för djup och så måste ngn snäll själ komma med hela rescue teamet inkl. helikopter och räddningsele. Dock antar jag att om fåran är för smal kan inte ngn komma åt en heller. Man får väl se upp med vilken grav man gräver åt sig själv. Jag menar jag e fullt medveten om att man som vuxen skall ta ansvar för sitt liv och jag kan alla teorier, men just det, de är bara teorier. För när praktiken slår till..... så är alla mina låttexter sorgliga, alla mina bilder är ledsna och jag t.o.m. tycker det är fånigt och jobbigt med glada gulliga bilder eller snarare känns det som att jag tror att världen ska tro att jag är töntig som visar upp gulliga turist bilder. Att jag, JAG som inte ska bry mig om vad alla andra tycker måste erkänna att jag tänker på vad folk tänker om jag ställer mig framför en byggnad och tar en klassisk turist bild rakt upp och ner eller om jag visar upp en bild där jag och min kille håller varann i handen i solnedgången, dock är detta beroende förstås av i vilket ljus bilden är tagen och med vilken kamera. Och jag vet allt detta för jag är foto/bild skolad och jag gillar bilder och trender och eliten och hela fucking allt, men jag blir så trött så trött att man för att kunna stå ut med sitt liv och ha det bra har man blivit så härligt invaggad i att man ska "costumajza" sitt liv så att vi likasinnade ska hitta varandra och bekräfta varandra för vi räcker inte alls till för oss själva.
Så nuförtiden tar jag ofta turistbilder och om man undrar hur modig och cool jag är så kan man alltid snegla tillbaka och generat småfnittra över den där häftiga tjejen framför... typ Taj Mahal.

Nu

" When I want to understand something i make a film." said Jennifer Fox

Trender biter inte på mig..

Haha.. insåg precis att jag för min egen skull förstås, har faktiskt startat en blogg eller dagbok eller offentlig tanke plats som det kanske detta är.. Vad jag har ratat allt sånt eller snarare aldrig läst en blogg och aldrig fattat hur folk orkar och framförallt kan lägga tid på detta... Samma sak förstås med "Fejan". Jag har bara vart inloggad för att hänga med och när sådana här forum har sådan stor publik så är det ju en hel kultur, omformning som sker och det är intressant tycker jag. Dock känner jag att det är dax att lägga ner stridsyxan o acceptera. yes jag loggar in på Facebook och säger hej till mina vänner lite då och då, men jag faller inte för marknadsundersökningar som ska vara så himla skoj och många härligt och snällt vaggas in i detta nya nöje.. fast det gör ju bara att jag ännu en gång är otrendig.. Sorgligt tycker jag, men kanske försöker ändå vara lite sannare mot mina ideal.

För övrigt så har jag nu återvänt från programmet och spontan antecknandet som jag nuförtiden alltid gör. Jag älskar alla visdomar som bara flödar och finns i luften hela tiden och man kan ju alltid göra de till sitt eget och bara plocka mannan som man vill..

Så jag bara börja liksom
anteckna och vill dela med mig lite här nedan..Med andra ord en lyssnares
anteckningar..Lite som..filmen förresten.. "De andras liv" ..fast ändå
lite annorlunda... världens bästa film..

http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/sandningsarkiv.asp?programID=2071

Det min hand skrev medan jag lyssnade...

Att göra fel... att erkänna... att gråta...skolan som ett mini
samhälle..andra attityder i skolan.. man behöver inte vara en
bedjare...Hur skall relationer egentligen vara.. vad är man i just detta
möte?... Använd svart..Att materialisssssera en känsla?.. hur gör man det?
Att hitta sitt språk..Att se det man inte ser ngn annanstans..Att uppföra
sig...Att ha makt? Har jag makt undrar jag?... Vad finns i människornas
fördolda?...Den blåa asken...Att ha förmågan..Att göra det ingen annan
vågar göra.. Det är i pausen allting händer...................
..............Människor lever för att andra människor behöver de...........
........Skådespel/Konsten gör att man förstår vad man håller
på med .. Att leva...Konstnärlig forskning...Hennes musikval är
fantastisk...Åderlåtning...Eliten....De som jobbar med utbildning...Låt
fantasin flöda...Att överleva utan pengar... Vad händer sen...Att prata
och tiga samtidigt...Det förutsägbara...Döden kanske...Tacka livet...Allt
kan ändras..Mitt hemliga liv... Ett annat synsätt

Jag Del 2

Hade tänkt och skriva av mig massa här men blev fångad av hur Marie-Louise Ekman inledde sitt sommar prat.. Av att vara misllyckad .... så återkommer snart..

Jag presenterar mig Del 1

Bättre sent än aldrig, men sent har kommit ur ett behov. Och behovet är att få sitt forum och bespara min bästa vän Peter alla mina infall av skumma oförståeliga tankar och idéer.
Jag blir så fruktansvärt ledsen, förvånad, fascinerad och helt urlakad av det faktum att det är så mycket jag inte förstår, inte kan ta till mig och inte kan/vet om....allt.... Här kanske på denna illusoriskt publika plats ett pip kan låta som ett vrål och den som verkligen lyssnar och läser kommer att...........
Jag heter Éva Mag och ska nästa år ha min 30 års fest tillsammman med Katja och för närvarande längtar jag ängsligt efter skolstart likt en 8 åring för då..äntligen då.. kan jag på riktigt vrida om fokus till produktiviteten igen efter en lång och händelserik sommar.
En 8 åring för att jag börjar andra året på Mejan aka Kungliga Konsthögskolan och jag tror ärligt att känslan måste vara lik.. Det var fruktansvärt häftigt och spännande första året, men nivå 1 på press stegen har uppnåtts. Nå väl välkommen kära läsare och del två av presentationen kommer alldeles strax..