KONSEKVENT

Idag som många andra dagar har jag lärt mig på skolan att man/jag måste vara tydlig. Tydlig när jag pratar, tydlig när jag presenterar mitt arbete och tydlig när jag tänker på och om mitt arbete, för att andra människor skall förstå en och för att folk inte skall tro att man är en stor svulstig skön blomma som är fruktansvärt ensam och inte har några kompisar att svaja i vinden med och för att man skall förstå att juste, den här blomman har också ett hem äng... Ja för fan för helvete. Blomjäveln hör exakt till där alla andra blommor hör. Blomman kom att tillhöra ett herbarium som man plockade aldelles för tidigt för den var så vacker och ngn ville äga den och komma ihåg den och komma ihåg att man var uppe på den där bergsängen där man inte alls förlorade oskulden. Så nu är man i alla fall ett herbarium blomma. Söndertorkad och sjukt tillplattad.
Så.
Nu när tydligheten har överträffat mig själv så kvarstår en fråga. Påverkas den söndertorkade blommans känslomässiga, kroppsliga intelligens av, beroende på vilken bok som har pressat ihop, ner, down, tillintetgjort genom en naken scen utanför på balkongen, alltså påverkas den av just hebariets ägare.
Jag tycker att det är en väldigt bra skola jag går i som hjälper mig att formulera och uttrycka mig så tydligt.

lite glad eller....

Genom att leta hittar man annat som kan få en ur fokus och spel, men samtidigt fascineras över att det finns så mycket, mycket mer. Men det är ändå en liten butterfly som vrids lätt om i hjärtat och med glädje eller sorg kan se att det arbetas som aldrig förr med konst. Alla sitter därute jobbar stenhårt dagarna i ända o antingen vil bli känd eller är nöjd bara att få finnas till. Att avgöra i detta virr varr var min plats kan finnas kanske jag inser att jag har ställt fel fråga och ser det ur en vinkel som är dold bakom krönet. För att komma bortom krönet behöver jag hitta den som kan leda mig vidare till nästa vinkel. För själv, ja själv finner jag inte mer än at jag är en del av dig, ni är en del av de och vi är en del av all de andra.

Vattenmätare i vattnet

Fick en fantastisk fanatisk idé en morgon för ca 3 dagar sedan. Hur skulle det vara om det kom 2 andra par till våran lägenhet och testade och bo med mig och Peter under förutsättningen att paren inte fick prata med de andra paren utan personerna sinsemellan. Man skulle behöva ta sig över de hinder på vägen som uppkom under tiden som tex. att laga mat samtidigt i vårt lilla kök.. typ 3- 6 personer..sova, toa..Idén bara växte och växte o på konst skol tripp till Oslo blev den ännu mer levande. Och nu har jag hunnit vara hemma ett tag med Peter och inser att jag kanske kom på denna fashionabala idén av ren reflex över vad jag själv behövde. Jag vill självklart genomföra idén, men det tål ju att tänkas på hur konst egentligen uppkommer och hur den utarbetas. Detta är väl absolut en av de närmaste terpeutiska reflexerna jag har haft. Så vi har beslutat att testa detta själva först att bete oss som 2 personer som delar lägenhet istället för ett så nära sambo liv som vi har. Men är det ngn som råkar se detta MEJL MIG!Men ja ändå.. Jag vill undersöka samspelet mellan människor och vad som händer i ensamhet och i par osv osv..kommunikation....