Body Zap

Body Intellignece.. Eller kropp vs intelligens, självklart är det grymt om båda dessa kombineras på ett balanserat sätt i kroppen, men att må bra i självaste köttet inser jag nu, är det absolut viktigaste.

Jag har återupptagit en gammal vän, Bikramyogan, nu så där 10 månader efter att Vilmar föddes. Jag har sporadiskt några gånger försökt att gå under året, men utan ork och entusiasm. Nu har min kropps förfall slagit mig i spegeln så jag måste aktivera fläsket. Framför allt få lederna och musklerna låta göra sitt jobb och inte bara låta de hänga med som en o annan död kött på kroppen.
Jag älskar att känna hur musklerna och lederna tänjs i värmen och hur svetten rinner så det skvätter. Jag älskar att känna att det finns hopp fortfarande för att komma in i en storlek av klädesplagg jag aldrig någonsin har haft.
Med Stockholms syndrom känslor för instruktören som med nanoteknisk precision håller oss under uppsikt och sin egen rytm undrar jag om jag är mitt i en rap battle och zap där kom de starka känslorna upp, tårarna väller upp, känslorna stormar och kroppen njuter för varje smärtsam tänjning och längtan efter att det snart skall vara över. Och då vet jag att jag har klarat mig uppför 5 mounteverest fast i värme. Grymt!

Så min vidare fråga är då? Vad ger mig konsten/konstutövandet som inte Bikramyogan kan ge mig. Vad tillför denna disciplinerade smärtsamma prestationsångest fyllda race som jag upplever konsten ofta. För mig känns det som ett val jag måste göra en tid framöver.

Kanske mycket har känts tungt pga att jag har slängt in kroppen längst in i garderobern och nu hittat den och inser att den behöver lite omtanke och kärlek. För att inte tala om tygerna som strukturerade skall skydda denna kropp från kyla och stadströtta lömska blickar.
Kläderna som jag har nonchalerat, slängt upp på vinden, älskat.
Strukturerat ihop sydda textilier som påminner om en hel barndom och tonår. Bråk med min mamma, bråk men min pappa om vilka kläder jag fick ha och inte fick ha.
Vad mycket känslor kläder hade laddats med och idag har jag mage att nonchalera dess betydelse. Herr Freud och hans vänners vägar äro outgrundliga.

Hur jag nu skall gå vidare med konsten framgår inte av denna skränknig, men ack så irrelenvant förstår jag nu, för visst fick jag en massa nycklar under nga flyktiga andetag om hur jag skulle fortsätta med filmen jag just nu klipper. Godnatt. Glöm inte att klappa din kropp.

AFSETOM 2

Prestation

Pretantion

Prestige

Presentation

Presterar du mitt barn?

Nej Nej Jag bara gör detta för att det är kul.

Jag lever när jag dansar.

Fan, sist jag dansade var för ett år sedan.

Fast jag levde när jag spelade mpiano i 3 minuter på Wanås Utställningar i Västra flygeln i måndags.

Är det svårt för dig att komma ihåg när du levde.

Vad du levde.

När du levde.

Vilka levde med dig.

Bryr du dig.

Jag bryr mig.

Ja bryr mig inte.

Jag har hört att om man blir kränkt av en viss person med stort M och man sedan är ödmjuk

mot M har man övergivit sig själv. Kan inte sluta tänka på detta. Fy FAN vad jag har övergivit mig själv i många situationer. Jag är urless.

Att försöka skriva en text om mig Ex. 1 AFSETOM 1

Jag är 31 år, har en fantastisk man och världens bästa bäbis. Han heter Vilmar Enzo Vilmos och jag är övertygad om att han har valt oss. Jag tänker:. Jag måste ha gjort något bra trots allt eftersom han har velat komma till mig.

Att ta emot Vilmar har ju endast hänt det senaste året. Vi har varit med barn i två år jag och Peter men det är inte förrän den 31:a December som Vilmar bestämde sig för att komma.

Det innan dess är det som förbryllar och det jag jobbar med och det som är nu efteråt är egentligen det som är innan.

Jag studerar på Kungliga Konsthögskolan och är interesserad av att förstå. Förstå allt. Det är hela min tillvaro, att söka och förstå. Mer som en drift än som möjlighet att kunna förstå allt.

Jag försöker förstå mina tankar och handlingar. Jag tänker:. Kvinna Människa Leva Lycka Dansa

Det är här jag hör hemma

e: Egy, kettö, három és! Nu dansar de. De på videon. Det är É och en kille som lär henne dansa ungersk folkdans. Vad tror hon egentligen. Tror hon att hon kan bara komma och få en kultur, få komma in utan ansträngnig.

é: Hallom mit mondasz.

e: Vad vet du om svårigheter?

é: Te mit tudsz a nehézségekröl?

e: Jag vet inte så mycket för allt tycks mig så lätt, ha nej det gör det inte alls, men mina krav är så höga så det är uppenbart helt omöjligt att vara nöjd med mina insatser.

é: Tudom hogy nem tudsz rendesen koncentrálni a két nyelv miatt.

e: Ok Jag slutar. Jag kan inte både lyssan och skränka.

Nu förstår jag!

Tror det var den första texten jag skrev, en mycket typisk jag text.. ja Évike det finns ett typiskt du text..om att allt är ett virr varr och jag inte förstår ngt. Tankarna avlöser varandra som när det är staffett i en adhd anläggning och jag vet varken ut eller in, jag vet inte vem jag är, vad jag vill och vart jag har varit. Och nu.. Nu vet jag .. eh vad.. Det vet jag inte. Men nu vet jag. Jag vet lite mera. Men jag kan inte avslöja, har svårt att verbalisera. Jo men jag vet att det som är den andres problem inte längre är mitt problem och vad jag då undrar är vad är jag då utan den andres problem, förutom en sprucken tom slak ballong.... Det blåstes o blåstes tills ballongen sprack o slak, slak ligger den där nu och och och.. Ja vad fan gör ballonger med sig själva när de spricker så där totalt. För visst måste den återuppstå. Hm Ballong sprickning är så definitiv.

KONSEKVENT

Idag som många andra dagar har jag lärt mig på skolan att man/jag måste vara tydlig. Tydlig när jag pratar, tydlig när jag presenterar mitt arbete och tydlig när jag tänker på och om mitt arbete, för att andra människor skall förstå en och för att folk inte skall tro att man är en stor svulstig skön blomma som är fruktansvärt ensam och inte har några kompisar att svaja i vinden med och för att man skall förstå att juste, den här blomman har också ett hem äng... Ja för fan för helvete. Blomjäveln hör exakt till där alla andra blommor hör. Blomman kom att tillhöra ett herbarium som man plockade aldelles för tidigt för den var så vacker och ngn ville äga den och komma ihåg den och komma ihåg att man var uppe på den där bergsängen där man inte alls förlorade oskulden. Så nu är man i alla fall ett herbarium blomma. Söndertorkad och sjukt tillplattad.
Så.
Nu när tydligheten har överträffat mig själv så kvarstår en fråga. Påverkas den söndertorkade blommans känslomässiga, kroppsliga intelligens av, beroende på vilken bok som har pressat ihop, ner, down, tillintetgjort genom en naken scen utanför på balkongen, alltså påverkas den av just hebariets ägare.
Jag tycker att det är en väldigt bra skola jag går i som hjälper mig att formulera och uttrycka mig så tydligt.

lite glad eller....

Genom att leta hittar man annat som kan få en ur fokus och spel, men samtidigt fascineras över att det finns så mycket, mycket mer. Men det är ändå en liten butterfly som vrids lätt om i hjärtat och med glädje eller sorg kan se att det arbetas som aldrig förr med konst. Alla sitter därute jobbar stenhårt dagarna i ända o antingen vil bli känd eller är nöjd bara att få finnas till. Att avgöra i detta virr varr var min plats kan finnas kanske jag inser att jag har ställt fel fråga och ser det ur en vinkel som är dold bakom krönet. För att komma bortom krönet behöver jag hitta den som kan leda mig vidare till nästa vinkel. För själv, ja själv finner jag inte mer än at jag är en del av dig, ni är en del av de och vi är en del av all de andra.